Karin Johansson: Att designa en gruva

Zinkgruvan_4354 (1)liten

Namn: Karin Johansson

Befattning: Gruvplaneringsingenjör

Utbildning: Berg-och anläggningsingenjör på Bergsskolan i Filipstad, 3 år.

Mitt smultronställe: ”På sommaren tycker jag om Vättern, till exempel Hargebaden och Harge uddar. På vintern är det fint med Rävgången/Hjälmaren, eller uppe i Kilsbergen utanför Örebro.

 

– Jag har huvudansvaret för att rita orter och ramper i gruvan, alltså de vägar som tar oss fram till malmen.

Det blir många orter, för det speciella med Zinkgruvan är att ett stort antal malmkroppar bryts och bearbetas samtidigt. Åtminstone femton olika platser under jord planeras parall-ellt. Brytningstekniken varierar lite i de olika områdena utifrån bergets förutsättningar och egenskaper.

 

På skissen på Karins skrivbord har ett helt nytt område tagit form.

– Det här är Mellanby, förklarar hon och visar ett område där en kilometerlång ramp vindlar i spiraler ner genom berget. Det är ett helt nytt brytningsområde som ligger på 650 till 770 meters djup, som jag fått planera upp från början till slut. Nu har vi precis börjat driva rampen ner i området och det är väldigt spännande att se det i praktiken.

En dag i veckan försöker Karin hinna ner under jord för att på plats följa upp sina olika projekt och för att diskutera med arbetsledare och dem som arbetar utifrån hennes layout.

– Det roliga är samarbetet, för planeringen hänger ihop med så många avdelningar och det är mycket som ska funka, säger Karin.

Karin samarbetar med produktionen, men också med geologerna som tar fram en modell över hur malmen ligger. Bergmekanikerna avgör vad berget håller för, och sätter ramar för till exempel hur tätt skivorna, det vill säga våningsplanen, kan ligga.

– Det är mycket att tänka på! Det ska planeras för el och ventilation, för geologernas- undersökningsorter och så försöker jag hålla bra framförhållning för själva brytningen. Sen kan det ju förstås alltid inträffa saker som gör att man snabbt får tänka om. Det är dyrt att driva ort, så därför vill vi driva så få meter som möjligt. Men planerar jag för tajt kommer inte maskinerna fram.

 

Karin gick samhällsprogrammet på gymnasiet. Hon jobbade i mataffär en period, men bestämde sig sedan för att utbilda sig. Hon började med att läsa tekniskt basår för att få behörighet att söka Bergsskolan.

– På Bergsskolan gick jag utbildningen Berg- och anläggningsingenjör, en treårig utbildning som jag tyckte var bra och bred. För mig var gruvindustrin mest intressant. Så mycket fränare än att anlägga några sketna vägar, skrattar Karin.

Efter Bergskolan jobbade Karin först en period i Boliden, men fick sedan en tjänst på NCC som drev en bergtäkt utanför Örebro, staden hon ursprungligen kommer ifrån.

– Men jag ville ju jobba med gruvor! Så när jag fick nys om det här jobbet sökte jag direkt. Jag trivs jättebra. Det är ett spännande jobb.